Fialottan

Ska man se något positivt med att vara sjuk så får det väl vara detta.
Jag fick en hostattack som gav mig andnöd.

Jag hade så otrolig panik och visste inte om det skulle gå över eller om jag skulle svimma.

Kanske hade det gått över, eller så hade jag svimmat.
Nu var Samme hos mig och han ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle åka till akuten.
Först fick jag panik igen. Var det så allvarligt alltså?! Men sen tänkte jag om.
Är det nånstans man kan få hjälp så är det väl på sjukhuset!
Jag tycker ju faktiskt det är intressant att vara på sjukhuset nu när jag läser till syrra.
Med pojkvännen tryggt vid min sida kom jag in på akuten.
Möttes som vanligt av en lagom nonchalant tjej i receptionsluckan.
Men vi kom in snabbt eftersom det handlade om andnöd.
Sköterskorna och läkaren var supertrevliga och jag fick Samme att fråga massa saker åt mig,
eftersom jag tack vare allt hostande knappt har någon röst.
Dom kollade min syresättning med en klämma på fingret, tog blodprover och kollade blodtrycket.
Sen fick jag ha på mig en slang i näsan, en grimma, med syrgas.
Senare fick jag även inhalera något luftrörsvidgande i en mask.
Det känns ju faktiskt rätt gott att ha varit med om att ha dom sakerna på sig.
Nu vet jag hur det känns om jag i framtiden ska sätta sånt på en patient.