Idag på morgonen kom Alexandra förbi. Hur mysigt som helst! När jag ska äta själv gör jag aldrig nåt speciellt av det, sitter knappt ner... Men som idag när man har trevligt sällskap då kan man ju sitta och mysa hur länge som helst! Levande ljus o prat... Love it!! Visserligen var jag lite trött efter en filmkväll igår. Det kom en drös med tonåringar o vi kollade på två filmer. När de hade gått hem kom jag på den briljanta idén att börja slå in julklappar... Hmm... Inte jättebra kanske! För jag somnade inte förns 3! Och idag ringde ju Alex på dörrn strax efter 9 =)

Okej, förra inlägget... Kanske ska förklara mig! Jag hade en inte allt för rolig avslutning med julstämning. Alltså jag har ju varit med och sjungit i kören på ITMs julkonsert, och så hade jag ett soloframträdande där jag tecknade till O Helga Natt. Det var sju föreställningar och den sista brukar det alltid bli nåt lite roligt och ganska snällt bus. Men detta år... USCH! Så otroligt ocoolt och ogenomtänkt! Några "roliga" människor som inte var med i kören utan satt i orkestern hade ju kommit på att de skulle blanda ut konstsnön med mjöl! I ett snömedley där vi sjöng "nej se det snöar" skulle vi kaste lite sånt i luften. Denna gång blev det ett riktigt dammmoln som inte la sig på en bra stund, folk andades in det så det var svårt att sjunga, det kliade överallt och man hade ett vitt dammlager över hela sig... Och allt detta två låtar innan jag skulle fram och teckna O Helga Natt! Jag var så sjukt arg! Helt förstörd. Jag gick ut backstage för att se hur illa det var. Fullt med mjöl i håret, tröjan helt vit... Jag och två till stog o borstade o försökte få bort allt och jag kokade av ilska! Fick bort det mesta men det var ingen kul känsla att veta att snast ska jag ut och teckna en sång som är så mäktig och berör många människor. Jag var så arg så jag trodde inte jag skulle kunna göra det. Precis innan sa jag till Gud att nu får du vara med så det inte syns på mig för jag är så arg! Jag var liksom inte närvarande ute på scen... Men efteråt var det flera som kom fram och sa att det hade varit så vackert och dom hade blivit så berörda så... TACK GODE GUD FÖR ATT JAG FÅR HA DIG VID MIN SIDA! Sen efteråt var det nån som pekade på en kille och sa att han hade varit med på det så jag stegade fram till körtrappan och samlade ihop en hög med mjöl som jag slängde rakt i ansiktet på honom! Sen rann ilskan av mig, snacka om skönt! Han blev helt paff haha. Sen visade det sig att han inte alls va med på det han bara visste om att dom andra skulle göra det. Hahahaha. Iallafall så är det så mycket nerver under kontroll och mycket energi som läggs på att man ska göra något bra, så när jag sen skulle byta om så bröt jag ihop och satt på golvet och grät en bra stund. Ilskan var nog bra just för stunden för annars hade jag brytit ihop på scenen! Kära nån vilken pers! Skönt bara att man inte är en sån som drar på sånt här länge! =)