I helgen har vi rensat igenom några förråd och vinden hos mamma och pappa. Otroligt mycket grejer och minst hälften av alla saker är ju bara skräp. Men alla dessa leksaker! Alla minnen! Kära nån. Man öppnar en låda och blir alldeles tyst. Hjärtat slår och ögonen blir stora. Där ligger ugglan Gugge i sin lilla säng av papp. Den sönderlästa boken om Törnrosa. Den lilla babydockan Mats och storasystern Putte som jag satt bredvid och ammade när mamma ammade nyfödda Simon! Putte är kanske ett lite konstigt namn på en tjejdocka. Men i min värld var dockan en Putte då, som om det var det självklaraste namnet. Alla dessa fula hemmagjorda saker man stolt knåpade ihop och absolut ville spara... Stackars föräldrar! Men nu är det genomrensat och bara det bästa finns kvar. Undrar just om jag kommer kunna ge dom här sakerna till mina barn om jag får några. Eller om dom betyder för mycket för mig så jag blir aldeles för rädd om dom! =)