Fialottan

Relationer. Ett ogreppbart ämne känns det som ibland. Ibland tror man att det är på ett visst sätt. Men i nästa sekund så kan det vara något helt annat. Inget var som man trodde. Samtidigt som det finns relationer som aldrig någonsin kan rubbas. Förändras, ja. Men inte försvinna! Igår träffade jag J som jag inte umgåtts med på väldigt länge. Hela kvällen försvann hur snabbt som helst och klockan var 01.30 innan jag kom hem! Det var ett välkommet avbrott i min vecka. Vissa vänner finns liksom alltid kvar och man plockar upp tråden som om man skulle ha umgåtts varje vecka. Det är en stor tröst när verkligheten vacklar ibland. Men den största trösten har jag nog i Gud! För hur stormigt det än blir runt omkring mig och hur mycket det än känns som att jag tappar fotfästet så känner jag att han bär mig! Även om jag vacklar och tvivlar ibland så kan jag aldrig förklara bort honom. Hela mitt liv vilar på Gud och min största trygghet finns i honom.
Gud fyller mina tomrum. Men ibland behöver han skicka en fysisk Kram för att man ska orka med allt igen. Tack Gud för mina vänner och familj!