Jajjebulle. Upp o ner hela tiden. Känner mej som en liten jojo minsann. Ena stunden bara lycka så jag tror jag ska spricka! Som på torsdag blir det förmodligen en stor milstolpe i mitt liv. Känns helt fantastiskt! Nästa stund så kokar jag av ilska och vet inte vart jag ska ta vägen. Hmm... Humörsvängningar? Rubbad? Sjuk? Inte vet jag. eller så vet jag men orkar inte just nu.

I need some serious anger management!

När jag sen lugnar ner mig så kan jag hitta en del guldklimpar mitt i svarta soppan ändå. Som imorse när jag kom på att jag skulle ha andakten på personalmötet. Fick lite småpanik och plockade fram min bibel och får upp det som har varit mitt bibelord dom senaste åren. Det bibelordet som jag kommer tillbaka till igen och igen och igen och igen. "Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa" (Rom 8:28) Det känns kanske inte alltid så i stunden men jag kan se tillbaka på väldigt mycket och förstå att det måste varit Gud som puffat mig åt rätt håll. För så många saker jag gjort har varit bra erfarenheter och många människor jag mött har fått betyda mycket! Strax innan detta bibelordet står ett annat som har fått betyda väldigt mycket under hösten som gått. "Så hjälper också anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men anden ber med suckar utan ord." (Rom 8:26) När det är som tyngst och jag inte orkar själv så blir jag buren. Min ande lever ändå. Jag kanske inte orkar be. Kanske inte orkar sätta ord på det tyngsta som jag bär på. Kanske inte orkar mer än att sucka "Gud jag orkar inte". Men att få känna att Gud bär ändå. Att hans ande ber för mig. Det är styrka i svagheten!