Precis så som på bilden, så kände jag mig idag! Vid 7 ringde chefen och sa att städerskan på förskolan va hemma och vabbade. Så hon frågade om jag kunde komma och städa. Javisst kan jag det, sa jag. Tjeeeeeena va mycket det va! Jag städade nonstop i 7 timmar förutom 15-20minuters matpaus... Pust! Jag hade tänkt mig ett träningspass på friskis ikväll men får hoppa över det för min kropp är helt slut. Hade lite ont i ryggen innan och jag kan väl inte påstå att det känns bättre efter en hel dags städning. Men det positiva med det hela är ju att jag nu vet att jag ALDRIG någonsin kommer jobba som städare, ever! (Ska bara hoppa in för städerskan imorn också, sen blir det never again).
En rolig sak var ju när jag kom in på avdelningen med dom minsta barnen, dom som jag jobbat med hittills. En av dom små kottarna såg mej komma in och sen gå mot dörren igen och han blev helt ifrån sig och sprang mot dörren i ren förtvivlan och sträckte upp armarna mot mej. Snacka om hjärtsnörp! Fick helt enkelt stanna och gosa lite med gullungen =) Sen fick jag försöka smyga in och ut när jag behövde gå in där, men ett par gånger fick han syn på mej och blev ledsen när jag gick, så jag stannade o pratade lite med honom o dom andra några gånger. Trevliga pauser kan man säga =)