Skulle du isåfall kunna berätta för mig hur man tar sig igenom en hel utbildning utan att klappa ihop?
Ryck i ögonen och sprucken mungipa - stress? Inte somna före 01 på nätterna för att allt tentaplugg bara snurrar och snurrar och snurrar. Att ungefär varannan dag ligga precis på gränsen till att börja gråta, bara för att man är så trött. Att snäsa och vara en tjurpuppa fast stackarna runtomkring verkligen inte förtjänar det. Att gå och vara halvsjuk mest hela tiden...

Ska det vara så här?! Mitt lilla tjejgäng i klassen upplever det ju ungefär på samma sätt så jag vet att jag inte är ensam. Men ändå? Vad är syftet med att ha en så galet körig utbildning så minst halva klassen kommer sluta i utbrändhet!?

Mitt i allt så tror jag ändå att jag har hamnat rätt. För det är väldigt intressant att läsa det jag läser. Jag ser fram emot att få komma ut och jobba när jag är klar. Men vägen dit är låååång! Tur man har goa tjejer att hänga med. Skratta, flamsa, gråta, prata och dela pluggeriet med!